Om Kalixälven
Kalixälven har sitt urspring uppe i Kaitum- och Kebnekaisefjällen. Namnet är en försvenskning av det nordsamiska namnet Gáláseatnu som bildats av gállit = "vada" eller gálus = "sval" och eatnu = "(stor) älv". Den är 430 km lång och rinner upp i Kebnekajsemassivet. Älven var en tilltänkt gränsflod efter 1808-1809 års svensk-ryska krig men man valde istället att dra gränsen längre österut.



Kalixälven är en stor fjällälv, med flera stora biälvar som, Lina älv, Kaitum älv och Ängesån. Vid Tärendö får älven ett stort vattentillskott från Torne älv genom en stor bifurkation. Den är en av få riktigt stora älvar som fortfarande inte är utbyggd. Stora reproduktionsområden ligger mycket långt upp i älv systemet, som har sitt ursprung från trakterna i Kiruna kommun. Stora delar av älven är mycket lättåtkomlig, då det går bilväg längs nästan hela älven.

Här börjar laxen normalt stiga i början av juni och pågår in i augusti. Med de största stegen vid tiden runt midsommar och veckorna därefter. Bästa fiskeplatserna anses vara Jockfall och forsarna nedströms. Ängesåns nedre delar och Kaitumälvens nedre del.

Tärendöälven (meänkieli Täränönväylä, finska Tärännönjoki) är Kalixälvens största biflod. Den är en av de få bifurkationerna i Sverige. Bifurkationer av denna typ, som ligger långt från mynningen, och ansluter till en helt annan flod, finns få av i hela världen. Man brukar jämföra Tärendöälven med Casiquiarekanalen i Brasilien. Älven för vid Junosuando över cirka hälften av Torneälvens vatten till Kalixälven.